Detta liv…

Jag har under denna vecka upplevt en inre stress och oro av sådana privata skäl som jag inte vill redogöra för i detta forum. Emellertid tror jag mig kunna komma ur denna negativa spiral som förkväver min handlingskraft och kreativitet i olika sammanhang. Jag har samtidigt inlett en process som förhoppningsvis kan leda till ett varaktigt arbete. Jag är sådan att jag aldrig vill ge upp inför olika barriärer som infinner sig under livets gång. Det kanske låter som en sliten klyscha, men jag är övertygad om att hoppet är det sista som överger människan. Nu skall jag förbereda mig inför morgondagen, vilket innebär en lång natt.

Fredagen den 9 maj.

Nu är det fredagen den nionde maj och våren börjar övergå till sommar. I Lund är det varmt och behagligt, även om värmen känns en smula ovant. Lite vårstädning har man hunnit med idag och helgen står inför dörren. Vad helgen inbjuder till vet jag ej, men det är inget som oroar mig. Jag kommer att ägna mig en del åt vissa självanalyser för att mentalt kunna samla nya krafter inför den kommande perioden. Det finns en del problem som jag önskar lösa innan de förvärras. Som ordspråket säger: det gäller att ta tjuren i hornen.

Om veckan hittills…

Om veckan hittills vill jag säga att den har präglats av mina privata göromål och inre meditationer som dock inte är särskilt buddhistiskt influerade. Jag är glad för att mamma äntligen får prata med en annan person som står utanför vår lilla familjegemenskap. Förhoppningsvis kan det fortsätta på den vägen och utvecklas till en större social och kommunikativ kontakt som bryter hennes långvariga sjukdomsmönster. Jag vill i alla fall tro på detta. För övrigt har veckan innehållit vissa diskussioner med såkallade arbetsförmedlare som mest tänker i ekonomiska och rationalistiska termer. Det är inte frågan om något förtal utan bara fakta om den nya arbetsmarknadspolitiken som säger sig utgå från individen och vill konstruera ”de nya jobben”, vilket är ett eko från valrörelsen 2006. Vi får se hur det går med det ”nya” AMS. För min del efterfrågas en både aktivistisk, interventionistisk och humanistisk/mänsklig arbetsmarknadspolitik som är politiskt oberoende. Vad som sker härnäst ber jag om att få återkomma till.

Det var ett tag…

Det var ett tag sedan jag skrev, men nu är det dags igen. Jag hörde att nyligen att det kan vara hälsovådligt att blogga alltför mycket. Jag antar att stressen och prestationsångesten tar överhand. Men i mitt fall handlar det snarare om andra faktorer och delvis skrivkramp. Jag kommer nog aldrig att bli ett fullödigt bloggproffs. Dock har jag mina skrivarambitioner. Förmodligen tänker jag föra en slags ”dagbok” och söka reflektera över de händelseförlopp och fenomen som berör mig.

Nu var det…

Nu var det ett tag sedan jag formulerade mig i detta forum. Varför inte förrän nu? Ja, det beror på olika försvårande omständigheter som har gäckat mina skriverier. Men man får inte ge sig utan fortsätta kampen för det fria ordet. Mitt privatliv har denna vecka präglats av diverse stressiga episoder som varit irriterande. Dock förefaller det som en del problem har nått sin lösning. Jag har kommit igång med en del projekt som kanske kan leda mig till framgångar inom vissa områden.