Efter valet 2006 skulle jag vilja konstatera att det politiska landskapet är delat och polariserat. Den svenska blockpolitiken är cementerad och begrepp som högern och vänstern är högst levande. Att tala om ideologiernas död är knappast sant och har väl aldrig varit det. Den Tingstenska ideologi död-tesen har aldrig stämt in med den faktiska verkligheten och allra minst idag. I den svenska politiken står förnärvarande borgerligheten och socialdemokratin-vänstern långt ifrån varandra både sakpolitiskt och ideologiskt. Miljöpartiet har förvisso band med främst socialdemokratin, men i många sakfrågor samarbetar partiet med de borgerliga.
Naturligtvis finns det också likheter mellan de politiska blocken och inom olika sakpolitiska områden är det ibland svårt att särskilja skillnaderna mellan högern och vänstern, vilket också påpekas i samhällsdebatten och i flera medier. Stundom hävdas det att de borgerligas och socialdemokraternas jobb-politik och ekonomiska politik överhuvudtaget inte skiljer sig så mycket från varandra. Likaså i synen på EU och dess funktioner. Här tror jag att den svenska konsensus-traditionen spelar en viktig roll. I den ständigt pågående debatten och diskussionen förhåller det sig också så att argumentationen påverkas av en gemensam politisk kultur, något som kan göra det svårt att avläsa de konkreta politiska och ideologiska skillnaderna och olikheterna.
Jag tror att det är positivt för både det politiska engagemanget och demokratin att det finns en tydlig skiljelinje mellan de politiska alternativen i dagens Sverige.
Etiketter Ideologi, Politik, Svensk politik
