Om veckan hittills vill jag säga att den har präglats av mina privata göromål och inre meditationer som dock inte är särskilt buddhistiskt influerade. Jag är glad för att mamma äntligen får prata med en annan person som står utanför vår lilla familjegemenskap. Förhoppningsvis kan det fortsätta på den vägen och utvecklas till en större social och kommunikativ kontakt som bryter hennes långvariga sjukdomsmönster. Jag vill i alla fall tro på detta. För övrigt har veckan innehållit vissa diskussioner med såkallade arbetsförmedlare som mest tänker i ekonomiska och rationalistiska termer. Det är inte frågan om något förtal utan bara fakta om den nya arbetsmarknadspolitiken som säger sig utgå från individen och vill konstruera “de nya jobben”, vilket är ett eko från valrörelsen 2006. Vi får se hur det går med det “nya” AMS. För min del efterfrågas en både aktivistisk, interventionistisk och humanistisk/mänsklig arbetsmarknadspolitik som är politiskt oberoende. Vad som sker härnäst ber jag om att få återkomma till.
Etiketter Allmänt, Arbetsmarknad, Familjeliv, Privatliv
