Då är det åter helg och veckan går mot sin slutfas. Jag har inga kommentarer rörande mitt eget liv, utan tänker reflektera över veckans stora händelse: Arbetarrörelsens Första Maj-manifestationer och demonstrationer runt om i landet. Denna gång samlades större skaror än under tidigare år, vilket kan tolkas som en reaktion mot den borgerliga regeringens politik. Socialdemokratin och vänstern söker naturligtvis mobilisera sina potentiella väljargrupper, främst inom LO och TCO.
Jag har följt med nyhetsbevakningen och mediernas rapporteringar, vilka i många fall intog en kritisk hållning till Första Maj-talens politiska budskap och innehåll. Flera borgerligt sinnade medier ansåg att socialdemokraternas reformförslag saknade konkretation och substans. Likaså menade man att socialdemokratins skattepolitik är vag och obestämd. Att övertyga majoriteten om nödvändigheten av att höja skatten för att kunna värna och stärka välfärden kan bli svårt för socialdemokratin, som samtidigt uppträder vacklande i skattefrågan, hävdade borgerligt sinnade debattörer. Naturligtvis säger logiken att diverse borgerligt sinnade medier intar en negativ och kritisk syn på det socialdemokratiska budskapet under Första Maj. Emellertid tror jag att årets Första Maj-demonstrationer och möten gav vissa signaler om en politisk uppryckning inom den svenska vänstern i sin helhet.
För övrigt kan noteras att även delar av borgerligheten har tagit till sig Första Maj för att nå ut med sin politik, som t ex moderaterna och kristdemokraterna. Således börjar Första Maj utvecklas till en allmänpolitisk dag. Dock får det aldrig glömmas att Första Maj är en omistlig del av den svenska arbetarrörelsen.
Etiketter Första Maj, Politik
