Om tid…

Nu är det åter natt och lördagen har infunnit sig. Tänk vad veckorna och tiden överhuvudtaget går fort. Det känns som att man inte hinner med allt det som man vill göra. Tiden verkar inte räcka tid trots idelig planering. Men det är inget man kan göra något åt. Tidens fortskridning kan ingen hejda eller bromsa. Tiden fortsätter obönhörligen vidare, oavsett vad vi anser om den. Ja, så är det.

Efter valet 2006…

Efter valet 2006 skulle jag vilja konstatera att det politiska landskapet är delat och polariserat. Den svenska blockpolitiken är cementerad och begrepp som högern och vänstern är högst levande. Att tala om ideologiernas död är knappast sant och har väl aldrig varit det. Den Tingstenska ideologi död-tesen har aldrig stämt in med den faktiska verkligheten och allra minst idag. I den svenska politiken står förnärvarande borgerligheten och socialdemokratin-vänstern långt ifrån varandra både sakpolitiskt och ideologiskt. Miljöpartiet har förvisso band med främst socialdemokratin, men i många sakfrågor samarbetar partiet med de borgerliga.

Naturligtvis finns det också likheter mellan de politiska blocken och inom olika sakpolitiska områden är det ibland svårt att särskilja skillnaderna mellan högern och vänstern, vilket också påpekas i samhällsdebatten och i flera medier. Stundom hävdas det att de borgerligas och socialdemokraternas jobb-politik och ekonomiska politik överhuvudtaget inte skiljer sig så mycket från varandra. Likaså i synen på EU och dess funktioner. Här tror jag att den svenska konsensus-traditionen spelar en viktig roll. I den ständigt pågående debatten och diskussionen förhåller det sig också så att argumentationen påverkas av en gemensam politisk kultur, något som kan göra det svårt att avläsa de konkreta politiska och ideologiska skillnaderna och olikheterna.

Jag tror att det är positivt för både det politiska engagemanget och demokratin att det finns en tydlig skiljelinje mellan de politiska alternativen i dagens Sverige.

Varför klagar så många…

Varför klagar så många på allsvenskan och dess utökning av lag? Jag anser att kritiken och de negativa reaktionerna i hög grad är oberättigad och missvisande. Förvisso saknar de allsvenska lagen sådan internationell klass som fordras för att kunna hävda sig ute i Europa. Det är numera sällsynt att något svenskt klubblag lyckas internationellt. Helsingborg var nära att avancera vidare i UEFA-cupen, men föll mot Eindhoven. Dock var det ett tappert försök. De övriga lagen däremot har haft det tyngre och oftast stupat mot diverse europeiska lag av andra rangen.

Utifrån ett historiskt perspektiv vill jag inte betrakta allsvenskan som sämre kvalitativt sett än tidigare. Spelkvaliteten och spelarmaterialet håller tvärtom högre klass. Publikt råder det renässans. Den massmediala bevakningen och uppmärksamheten är åtskilligt större och bredare än vad det förr om åren. Allsvenskan har lockat till sig många internationella spelare och även tränare. Allsvenskan och lagen är mer professionella och ambitiösa. I sin helhet har allsvenskan moderniserats och blivit mer attraktiv och intressant för allmänheten. Bara det faktum att det finns så många åsikter och meningar om allsvenskan säger en hel del om dess stora betydelse. Enligt min åsikt borde allsvenskan värderas högre och kritiskt granskas utifrån sin faktiska situation.

Nu kanske…

Nu kanske hela fotbollssverige kan börja andas ut. Zlatan har äntligen nätat två bollar och därmed frälst Inter och dess supportrar. Frågan är nu om han också kan frälsa Sverige under EM. Ja, förhoppningsvis kan han det om formen håller i sig och det övriga laget presterar över förväntan. Det kommer ju nu viktiga genrep inför EM som kanske kan visa på vilken nivå laget ligger. Det blir intressant att följa fortsättningen.

Lite om svensktoppen

Jag har hört på dagens svensktoppen och fick veta att veteranen Ulf Elfving skall leda nästa söndags program då melodifestivalen överskuggar allting annat inom musiken. Det skulle kanske inte vara helt fel om han, som kallas Mr. Svensktoppen, tog över permanent. Den elvfingska rösten och stämman är mycket behaglig att lyssna till och dessutom skulle han kunna undvika pladdriga inslag i programmet. Ja, varför inte!

Kinesisk jordbävning

Att det har skett en stor jordbävning i Kina har knappast ungått någon. Bilder på den enorma förödelsen kablas ut över hela världen. Plötsligt drabbas en blivande supermakt av naturens hänsynslösa krafter som har orsakat många tusen människors död och utplånat infrastrukturen. Förtvivlade människor letar desperat efter sina anhöriga och myndigheterna försöker bringa ordning i kaoset. De styrande i Peking utlovar massivt stöd. Omvärlden reagerar också med stödinsatser som mottas med öppna händer av de styrande, vilket är en bjärt kontrast till Burmas regim som cyniskt strätar emot.

I denna katastrofala situation prövas regimens förmåga att klara av sina åtaganden. Om det skulle misslyckas kan det föranleda folkligt missnöje och sådana massiva känsloyttringar som undergräver hela statsapparatens legitimitet. Hur kommer i så fall regimen att agera? Det är frågan.

Om försvarspolitik…

Efter det senaste försvarspolitiska utspelet och konflikten mellan försvarsdepartementet och ÖB kan man konstatera att det råder turbulens. Att försvarspolitikerna och ledande militärer inte gör samma säkerhetspolitiska analys är oroande och föranleder reaktioner. Det är sant att Sverige i nuläget inte hotas av en militär invasion utifrån och att den säkerhetspolitiska situationen är förhållandevis stabil. Men vi vet inget om hur det utvecklar sig framöver. Det är naivt att tro att situationen inte kommer att förändras. Det har under historiens gång skett sådana maktpolitiska skiftningar som faktiskt lett till allvarliga konflikter och krig. Vi får inte glömma hur det fredliga Europa uppträdde under 1930-talet då Nazityskland och Fascist-Italien upprustade i syfte att invadera och ockupera andra stater. Med facit i hand var det en katastrofal försvarspolitik som de europeiska staterna förde, inklusive Sverige.

I dagens Europa är det demokratiska styrelseskicket väl förankrat, mycket på grund av EU-samarbetet. Dock kvarstår vissa orosmoln i form av den nyauktoritära utvecklingen i Ryssland och dess infekterade relationer med grannstaterna, t ex Georgien. Likaså ter sig fortfarande den globala terrorismen av antivästlig karaktär hotfull och likaså den internationella kriminaliteten som har skadlig inverkan på samhället.

Jag tror inte att man skall underskatta de reella hoten som snabbt kan uppstå i samband med geopolitiska förändringar. Det finns alltid hotbilder och många av dem är i realiteten både harmlösa och ofarliga. Emellertid gäller det att Sverige intar en beredskap i händelse av att vissa hotbildar utvecklas till konkreta hot mot det nationella oberoendet, vår demokrati och frihet. Därför måste riksdag och regering visa ett ansvarstagande och utarbeta en samlad försvars- och säkerhetspolitisk analys som är realistisk, förnuftig och långsiktig. I mitt intellektuella inre finns det något som säger att Sverige även i fortsättningen måste inneha ett resursstarkt försvar som har tillräcklig kapacitet för att kunna värna den nationella suveräniteten.

Lite om arbetsmarknaden

I nutidens Sverige är det inte lätt att befinna sig utanför den reguljära arbetsmarknaden mot bakgrund av det rådande politiska läget och förändringarna inom AMS. Nyordningen inom hela det arbetsmarknadspolitiska fältet sägs syfta till skapandet av nya jobb och stimulera företagandet. För vissa kan den ”nya” arbetsmarknadspolitiken säkert vara gynnsam. Men för många redan svaga och utsatta individer och grupper innebär den sådana påfrestningar som ytterligare försämrar deras situation på den öppna arbetsmarknaden. Att dagens arbetsmarknad dessutom är väldigt konkurrensutsatt och konjunkturkänslig är också en försvårande omständighet. Det kan vara svårt för många som vill arbeta men som inte får något arbete trots stora ansträngningar. Därtill är trycket på de arbetssökande massivt och flera krav ställs på dem i syftet att upprätthålla den politiskt sanktionerade arbetslinjen. Att prioritera full sysselsättning är naturligtvis riktigt i sig, men det får inte slå hänsynslöst på de mest svaga och utsatta i samhället. Att tidsandan är hård och kravfull får sina konsekvenser.

Lite om samhället…

Jag tänker på samhället och dess utveckling under den globaliserade epoken som ständigt förändrar villkoren för människan och samhällsstrukturerna. Hur skall det gå för vårt samhälle som befinner sig i ett alltmer fragmentariserat och heterogent tillstånd? Ja, säg det. Jag har ingen färdig analys som kan leverera lösningen på samhällets alla problem. Jag är inte heller någon statsvetare eller sociolog som har redskapen för hantering av komplexa samhällsproblem. Men jag är säker på att det måste utvecklas en äkta politisk och medborgerlig vilja som är folkligt förankrad och vilar på demokratiska värden. I detta sammanhang måste nya folkrörelser växa fram underifrån och skapa förutsättningar för medborgerligt engagemang, deltagande och folklig delaktighet. Samtidigt är det angeläget att stärka det civila samhället för att öka det personliga ansvarstagandet. Jag låter nu högtravande och teoretisk, men det är allvar för om vi till sammans skall kunna verka för ett bättre och solidariskt samhälle måste en fungerande välfärdsmodell etableras som erbjuder medborgarna materiell och socioekonomisk trygghet. Min åsikt är att den svenska sociala modellen ger utrymme för trygghet, frihet, oberoende och utveckling.

Detta liv…

Jag har under denna vecka upplevt en inre stress och oro av sådana privata skäl som jag inte vill redogöra för i detta forum. Emellertid tror jag mig kunna komma ur denna negativa spiral som förkväver min handlingskraft och kreativitet i olika sammanhang. Jag har samtidigt inlett en process som förhoppningsvis kan leda till ett varaktigt arbete. Jag är sådan att jag aldrig vill ge upp inför olika barriärer som infinner sig under livets gång. Det kanske låter som en sliten klyscha, men jag är övertygad om att hoppet är det sista som överger människan. Nu skall jag förbereda mig inför morgondagen, vilket innebär en lång natt.